and i know i'm dead on the surface but i'm screaming underneath. jag blundar tills det gör ont medan jag vill skrika till dig att du borde ha varit där. du borde ha räddat mig. du borde ha dragit med mig någonannanstans. varför var du inte där? varför räddade du mig inte? jag vill gråta och slå sönder hela rummet. hela huset. för allting är så skört och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här misären. den här becksvarta verkligheten. så jag lägger skulden på dig. för jag orkar inte bära den själv längre. jag orkar inte.

men jag kan fortfarande inte andas och saknad gör ont.