THINKING OUT LOUD

i want to be the girl with the most cake, i love him so much it just turns to hate. i fake it so real, I am beyond fake. and someday you will ache like i ache. someday you will ache like i ache. i am doll parts, bad skin, doll heart. it stands for knife for the rest of my life. yeah they really want you, they really want you. but i do too.

jag vill till havet av moln och mina tankars tyngdlöshet. jag vill vara tusen meter över marken och känna kylan tränga sig in i skelettet. tusen meter över marken medan luften tar slut i mina lungor och huvudet blir tyngre. jag vill vara tusen meter över marken och leva för de korta sekunderna man övertygat sig själv om att man flyger. leva i ögonblicket då man når stjärnorna. för jag vill röra vid månen och andas ingenting.

you'd look nice in a grave. i smile at the moon; death is on my face. and if you wait too long, then you'll never see the dawn again. my skull is full of sunken ships, my heart's a prisoner to my ribs, we're flesh & bone when we're all alone. but together, forever, we'll live.

02.37. jag saknar och ångrar. vill att du ska hålla om mig och visa att kärlek inte alltid behöver göra ont. (jag vill höra dina hjärtslag igen). för det är du. det är alltid du som får mig att fortsätta andas.

(och medan the cure spelas i bakgrunden inser jag att jag lika gärna kan försvinna. mest för min egen skull. jag har förstört mig. rivit sönder alla framtidsplaner och lämnat det som varit i ruiner. det finns inget kvar. ingenting.)

hopelessly adrift in the eyes of the ghost again. down on my knees and my hands in the air again, pushing my face in the memory of you again but I never know if it's real. never know how I wanted to feel. never quite said what I wanted to say to you. never quite managed the words to explain to you. never quite knew how to make them believable. and now the time has gone, another time undone, hopelessly fighting the devil. futility. feeling the monster climb deeper inside of me, feeling him gnawing my heart away hungrily.

i'll never lose this pain, never dream of you again

all yours. länge sedan jag skrev. lika bra, i guess. men det är skönt med sommar. att vara lite fri. önskar att jag kunde få vara fri från mig själv. ibland känns det som att jag ruttnar inifrån. jag måste sluta hata, det gör så ont. fast jag är glad, egentligen. jag har tagit studenten och jag har skrivit CAE och jag har 'lov' och jag är ganska solbränd. men jag hatar allt iallafall och allt är likadant. jag är likadan. JAG VILL INTE VARA LIKADAN. och just nu sitter jag och försöker övertala mig själv att sluta känna överhuvudtaget för det blir bara fel och jag vill inte vara med mer. fuck allt det här. fuckfuckfuckkk.

och vad vet du om gryningen förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon. vad vet du om solen förrän nån släckt alla ljusen och vad vet du om att inte vilja vakna längre, ni kommer få se er ungdom ruttna framför er.

(det är lite jobbigt att andas och jag fryser ända in i benmärgen)

försöker minnas hur det var att vara kär. hur det kändes när hjärtat slog tusen slag varje gång han gick förbi. försöker minnas hur det var att hata dig. hur det kändes när du slog sönder det enda jag hade kvar. försöker minnas hur ont det gjorde att höra hur otillräcklig jag är. hur ful och dum jag var som trodde något. försöker minnas ångest, ilska, sorg, glädje, lycka.

men nej. inget. det är bara tomt. if only your bed could cry.

är sjuk. orkar egentligen ingenting men har baltränat i fem timmar, sprungit hem i spöregn och varit i skolan. klippt och färgat håret medan jag insett hur jävla hemsk jag ser ut och bara hatat allt. bestämt balfrisyren, i princip, också. aah, fattar inte varför jag anstränger mig. och förstår ej hur jag ska överleva baldagen utan att avlida av otillräcklighet. jaja. får hantera det då. nu måste jag plugga. 

nae. fyfan. jag har mått ganska bra den senaste tiden men nu bara rasade allt.

.. and tonight you'd fall for anyone.

jag hatar drömmar där jag är lycklig. drömmar där någon tar mig i handen och drar med mig bort härifrån. där någon inte bara tittar på mig utan ser mig. genom ytan in i själen. jag hatar drömmar där jag flyger och hjärtat slår i takt med ditt. där det är ljust och jag förlorar mig in i kärlek och att vara någon. jag hatar känslan av meningsfullhet och betydelse. jag hatar att kunna andas, när klumpen i halsen försvinner och jag inte är jag. jag hatar ögonblicket jag vaknar och är tyngdlös. ögonblicket mellan dröm och verklighet. för att sedan falla tillbaka ner i det gråa, som sliter mig i stycken. krossar varje ben i kroppen. huvud mot betong,

vaken.